Mille- ett sista inlägg

Ja jag hade tänkt att sluta blogga nu. Jag har liksom ingen motivation. Men ett sista inlägg för min egen skull tänke jag göra. Jag vill ju spara dessa bloggar, som en dagbok och läsa senare i livet. Därför vill jag ha med en liten förlossningsberättelse också.

Milles födelse
Natten till den 3 juli vaknade jag med svaga värkar. Även om de inte kändes så mycket förstod jag att det var på gång och kunde inte somna om. Runt 5.30 på morgonen avtog värkarna och jag trodde att det skulle ta lååååång tid. Jag försökte sova utan resultat, då de ändå kom tillbaka då och då. Jag ringde mamma och pappa runt 8.30 och bad dem ställa in deras planerade utflykt. 


Kl 9 smällde det till. Kraftigare värkar med 7 min mellanrum. Ringde mamma igen och sa att vi kommer med barnen. Jag kände mig ändå lugn men Tobias tyckte jag skulle följa med och att vi skulle åka in direkt när vi lämnat dem. Jag övertygade honom att det var lugnt. Jag skickade även in honom på affären, även om han var väldigt stressad. Under tiden ringade jag förlossningen och de sa att jag fick komma när helst jag kände det var dags. När Tobias kom hem åt jag lite och sen åkte vi. 


I bilen började det bli riktigt jobbigt. Kl 11 var vi inne på förlossningen och då var det knappt minuter mellan värkarna. Jag var öppen 7cm. Det var en väldigt intensiv timme jag hade framför mig. Jag fick inge smärtlindring förutom lustgasen och den klarade jag inte av att ta. Kändes som om jag inte fick luft och jag hade riktig panik. Panik hade jag från vi kom in tills han var ute. Det kändes som en enda lång värk som aldrig avtog. Ingen vila över huvudtaget. När de äntligen tog hål på hinnan och vattnet gick var det inte många krystvärkar kvar. 11.53 kom Mille till världen. En stor liten kille. Vår älskade pojke.


Vi fick stanna på förlossningen under hela dagen och runt kl 20 åkte vi hem. Dagen efter hämtade vi hem två väldigt stolta storesystrar. 

Mille är en helt underbar liten kille. Jag njuter för fullt av att sitta med honom och mysa hela dagarna. Jag njuter nog extra mycket då jag vet att detta är sista gången. Sista gången med en liten egen. Det kom lite som en chock att hon faktiskt var en han. Jag säger fortfarande hon och henne om honom ibland. Lovis och Alma älskar att pyssla om honom. Och de är så glada över sin lillebror. 


Den här sommaren tar vi det bara lugnt. Små korta utflykter och umgås med vänner och familj. Alldeles lagomt. Jag är väl en av de få som inte klagar på vädret också. Svalt sommarväder är alldeles perfekt med en nyfödd.