ny blogg

Min nya blogg: strosselochpasteller.blogspot.se

Mille- ett sista inlägg

Ja jag hade tänkt att sluta blogga nu. Jag har liksom ingen motivation. Men ett sista inlägg för min egen skull tänke jag göra. Jag vill ju spara dessa bloggar, som en dagbok och läsa senare i livet. Därför vill jag ha med en liten förlossningsberättelse också.

Milles födelse
Natten till den 3 juli vaknade jag med svaga värkar. Även om de inte kändes så mycket förstod jag att det var på gång och kunde inte somna om. Runt 5.30 på morgonen avtog värkarna och jag trodde att det skulle ta lååååång tid. Jag försökte sova utan resultat, då de ändå kom tillbaka då och då. Jag ringde mamma och pappa runt 8.30 och bad dem ställa in deras planerade utflykt. 


Kl 9 smällde det till. Kraftigare värkar med 7 min mellanrum. Ringde mamma igen och sa att vi kommer med barnen. Jag kände mig ändå lugn men Tobias tyckte jag skulle följa med och att vi skulle åka in direkt när vi lämnat dem. Jag övertygade honom att det var lugnt. Jag skickade även in honom på affären, även om han var väldigt stressad. Under tiden ringade jag förlossningen och de sa att jag fick komma när helst jag kände det var dags. När Tobias kom hem åt jag lite och sen åkte vi. 


I bilen började det bli riktigt jobbigt. Kl 11 var vi inne på förlossningen och då var det knappt minuter mellan värkarna. Jag var öppen 7cm. Det var en väldigt intensiv timme jag hade framför mig. Jag fick inge smärtlindring förutom lustgasen och den klarade jag inte av att ta. Kändes som om jag inte fick luft och jag hade riktig panik. Panik hade jag från vi kom in tills han var ute. Det kändes som en enda lång värk som aldrig avtog. Ingen vila över huvudtaget. När de äntligen tog hål på hinnan och vattnet gick var det inte många krystvärkar kvar. 11.53 kom Mille till världen. En stor liten kille. Vår älskade pojke.


Vi fick stanna på förlossningen under hela dagen och runt kl 20 åkte vi hem. Dagen efter hämtade vi hem två väldigt stolta storesystrar. 

Mille är en helt underbar liten kille. Jag njuter för fullt av att sitta med honom och mysa hela dagarna. Jag njuter nog extra mycket då jag vet att detta är sista gången. Sista gången med en liten egen. Det kom lite som en chock att hon faktiskt var en han. Jag säger fortfarande hon och henne om honom ibland. Lovis och Alma älskar att pyssla om honom. Och de är så glada över sin lillebror. 


Den här sommaren tar vi det bara lugnt. Små korta utflykter och umgås med vänner och familj. Alldeles lagomt. Jag är väl en av de få som inte klagar på vädret också. Svalt sommarväder är alldeles perfekt med en nyfödd. 

Jag bjuder på en somrig bild en sådan här regnig dag..

Jaha idag var det sista juni och ingen bebis så långt ögat når. Jag som var sååå säker på att det skulle bli en junibebis. Jag har nog inte varit säkrare på något förut. Men ack så fel man kan ha. Bara att vänja sig vid tanken att det blir i juli. Kanske på lillebrors 20-årsdag! Idag kom Alma, alltså 5 dagar innan beräknat. Förlossning är det enda som snurrar i huvudet och fasan att gå över tiden. Längtar efter bebis!

Den här veckan har vi två inneboende här hemma. De dricker drinkar från tidig eftermiddag och jag blir ju bara så sugen. Inatt tyckte jag verkligen synd om festivalarna. Det har ösregnat och jag kan bara tänka mig hur blöta de som bor på campingen är. Tur att man är för gammal för sådant där. Camping alltså, inte festival. Idag är sista dagen på festivalen och jag trodde nog att jag skulle sakna att gå mer än vad jag gjort. Igår när det började blåsa upp var det väldigt skönt att krypa ner i soffan med chips och mina barn och kolla på film. Å andra sidan kan jag knappt röra mig för tillfället så att gå på festival är ju inte direkt något alternativ. 

garderobsfix

För ett tag sen köpte vi en ful, tråkig garderob från Jysk till Lovis kläder. Vi letade efter en fin, men ekonomin och att det var lite brådskande gjorde att det blev så. Den stod förut i allrummet och syndes knappt, men nu när det skulle stå i Lovis nya rum fick jag ju bara lov att göra något åt den. Lovis valde en fin tapet från Rusta och jag valde knoppar från Indiska. Jag blev riktigt nöjd med resultatet och är stolt över min mönsterpassning. Mitt tålamod är det sämsta nu, men det gick himla lätt måste jag säga.

Nu är äntligen fönsterna klara på nedervåningen, så storstädningen har börjat. Här ska det vara rent och fint när bebisen kommer. Herre gud va jag skrubbar och grejar. Idag blir det en tripp ner till stan (innan alla festivalare vaknar) och köpa lite nya blommor och kanske någon fin kruka. Det måste ju bli extra fint nu när fönsterna är så fina.

Bebisen fortsätter att böka i magen. Att den inte vill komma ut till oss nu. Vi längtar ju så vi håller på att bli galna här hemma. Jag kan inte minnas att den här väntan var så tråkig. I och för sig behövde jag aldrig vänta på Lovis, men på Alma väntade jag. Hon kom 5 dagar tidigare och idag är det 8 dagar kvar till bf. Varje dag känns som en evighet...

midsommar

Det blev ingen midsommarbebis. Jag hade ju hoppats på igår, på mammas 60-årsdag. Men inte då. Ingen bebis så långt ögat når. Vi har i alla fall haft en toppenhelg. Midsommarafton firades hos mamma och pappa för att fira mamma. Vi hann även med blomsterplockning, dans kring egengjord stång och massa god mat. Midsommardagen bjöd också på midsommarfirande, fast i Hedemora. Mycket mysigt alltihopa. Inte en droppe regn har vi fått heller. Härligt.

I veckan drar årets höjdpunkt igång här i Borlänge. Mycket folk och roliga tillställningar. Hela staden blommar upp. Men själv ska jag sitta här hemma och tröka. Om jag försöker ta mig in till stan kommer jag bara svära över trafikstockning och dryga ungdomar. Men det är bara för att jag är en aning bitter över att detta blir första året någonsin som jag inte kommer att gå på Peace and Love. Det känns inge kul. Om jag åtminstånde fick mysa med en nyfödd liten bebis så skulle det känns mycket bättre. Men nu, när jag sitter här tjock, uppsvälld och med krämpor. Nej usch vad jag avskyr den där festivalen då...

väntan

Nu är spjälsängen bäddad och bara står och väntar. Leoparden valde Lovis till bebis när vi var på Parken Zoo och snutte-nyckelpigan valde barnen tillsammans härom dagen. Än så länge är det bara Madicken som ligger i sängen, men det ska jag snart vänja henne av vid. Jag är nojig för det mesta och katter runt nyfödda är inget undantag. Jag får nog ta fram vattensprutan om det inte hjälper att lyfta ur henne.

Idag var en sådan där riktig trök-dag. Vi har inget att göra och ingen är hemma för besök. Ungarna glor på film, Tobias jobbar på huset och jag sitter här och är uttråkad. Inte kan jag göra något heller, för bara jag rör mig ilar det i vissa delar av kroppen.

Nu kan den väl komma. Jag orkar inte vänta nå längre nu. Jag är alldeles för otålig för det här. Det enda jag skulle vilja få klart att fönsterna invändigt. Men imorgon kommer i alla fall lillebror hit och hjälper mig med målning.

längtan

Jag älskar när barnen är så här gulliga med varandra. Det händer inte så ofta just nu. Det är mest ret och bråk. Men ibland visar de hur mycket de tycker om varandra, och det värmer verkligen i hjärtat. 


Idag har Lovis en kompis här. Det är verkligen så skönt när hon har det. Inge tjat, inge bråk de bara leker. Jag får hur mycket som helst gjort. Snart ska jag sätta mig och sy klart två klänningar.

Imorn är det tre veckor kvar till BF. Tre veckor. Det känns som tre väldigt långa veckor. Tänk om jag går över tiden! Då bryter jag nog ihop en smula. Jag är alldeles för inställd på att den kommer tidigare. Men nu är jag också sjukt nyfiken på vad det är för liten en där inne och jag längtar verkligen efter att få gosa bebis. Jag kan erkänna att jag mer haft en aning ångest för första bebistiden, men nu kan jag inte längta mer efter att få ta hand om den lilla. Jag börjar också tveka en aning om att det är en tjej. Fast så brukar jag göra på slutet. Tänk om det faktiskt är en liten Mille där inne :)